Jag måste bara kolla en sak med er för att utreda om det är jag som är störd eller om detta är ett vanligt fenomen.

Efter varje ordentligt dressyrpass, ofta efter dressyrträningar för tränare, så får jag sjukt ont i magen. Man kan kalla det ett magknip deluxe. Ingen muskelvärk alltså utan kniiip.

Kan ni också få magknip deluxe efter ridpass? Or am I very klen/konstig?

/ Emma

Nu är det bara en vecka kvar tills min c-uppsats ska vara inlämnad, och om jag ska vara ärlig så har jag nog aldrig mått såhär dåligt psykiskt (och delvis fysiskt) som jag gör nu. Jag jobbar bäst under lagom press. Stress är bra för mig i korta perioder, typ som när man skriver en hemtenta under någon vecka. Då jobbar jag bra och effektivt, och när tentan är klar så kan man slappna av igen. Nu har jag däremot gått och oroat mig/stressat sen i vintras då det började tjötas om examensarbetet och det har satt sina spår, för jag är ingen speciellt stresstålig människa. Att det bara är en vecka kvar nu gör inte saken bättre då jag har endel arbete kvar och jag tänker/oroar mig över skiten dygnet runt. Jag vet att jag kommer klara det, men jag har ingen energi eller ”livsglädje” för tillfället. Examensarbetet var jobbigare än jag trodde, och det går inte att jämföra med någon fjuttig gymnasieuppsats där man får ha Wikipedia som referens, haha. Jag saknar gymnasiet ibland </3.

Förutom examensarbetet så har jag ju såklart annat att göra också. En häst att rida, en skadad häst att ta hand om/spendera halva dagen på kliniken med, vara tävlingsansvarig till vårt ponnymeeting i juni, planera andra möten/aktiviteter med ridklubben och vara den som skriver allra flest inlägg på bloggen tar både tid, fokus och energi. Men det är sån jag är. Jag kan inte ”lämna bloggen tom” eller strunta i andra saker som andra människor egentligen kan göra för då får jag dåligt samvete.

På det viset så är jag och pappa väääldigt lika varandra. Vi litar inte på någon annan förutom oss själva när det kommer till arbete (det är bland annat därför jag skriver mitt examensarbete själv). Fast han är mer extrem än mig. Vår familj är väldigt bra på att ställa upp och hjälpa andra gratis, men det är sällan (aldrig) som vi får någon gengäld förutom av våra närmsta. Efter att halva juni månad är över så ska jag bannemej bli mer självisk. Jag ska inte göra saker för att jag måste utan för att jag vill, och jag ska försöka övertala pappsen till detta tänk med även om det kommer bli svårt för honom att våga säga nej till folk.

Längtar till sommaren. Då ska jag bli young, wild and free igen. Falsterbo kommer bli GALET.

Ja, ursäkta för detta mycket osammanhängande och konstiga inlägg, men det var mina tankar i huvudet som jag behövde få ut nu. Jag kommer att fortsätta trycka ut blogginlägg i veckan, men jag gör det inte för min skull, utan för er. Bara för att ni är bäst med era goa kommentarer! Pösshej

/ Emma

Hallå! Här kommer lite update om dagens Husaby-besök. För det första så måste jag säga att Tagis har skött sig så himla bra idag ♥. Alla veterinärer/assistenter berömde honom för att han var så snäll, och dessutom så gick han på transporten på en gång både på dit- och hemvägen.

Men nu till resultatet då, eller vad man ska säga. Tagis behandlades i vänster bakknä, vänster SI-led och höger framkota. Han hade inflammation i knät och leden, sedan var han även lite halt på framkotan så den behandlades också. Nu ska han skrittas för hand i 3 veckor och sedan är det återbesök den 12 juni. Bra timing att han är ofräsch nu ändå när Annsie inte kan rida. När hon kan rida igen är det dock prio 1 att hitta en ny sadel som PASSAR!

Dessutom kom Carina (vår dressyrtränare) ut med sin lilla ligist Thilde. Thilde älskade Tagis och ville klappa på honom hela tiden, så sött! Tage var dessutom mer road av Thilde än vad denna bild visar. Han älskar ju trots allt uppmärksamhet.

/ Emma